Det dök upp en märklig nyhet idag via en nyhetstjänst som heter Rapidus, den nådde mig på omvägar, och blev senare till en längre artikel i Sydsvenskan med rubriken 135 miljoner till Max IV hotas. Det hela går ut på att Region Skånes utlovade bidrag till MAX IV — som alltså hittills uppgår till 135 miljoner — måste kunna skrivas av för att kunna bäras av regionen, som har stora åtaganden på områdena sjukvård och kollektivtrafik och som därför inte kan bära en extrautgift på 135 miljoner inom ett och samma räkenskapsår. Men lagen tillåter tydligen inte att regionen skriver av investeringen — här måste jag erkänna att det hela framstår som lite luddigt och grumligt för en humanist som jag — och kommer därför inom kort att uppvakta finansdepartementet i frågan. Skulle inte en lagändring komma att göras riskerar alltså Region Skånes bidrag till MAX IV att utebli.
Flera saker är värda att notera.
Först och främst att detta är en del av den första grundplåten på ca 1 miljard till MAX IV som de fyras gäng (Vetenskapsrådet, Vinnova, Lunds Universitet och Region Skåne) utlovade genom avsiktsförklaringen från 27 april 2009. Alltså de pengar som finansierar byggnaderna och acceleratorn som redan börjat byggas ute i Brunnshög. På Sydsvenskan har man inte för vana att ställa de skarpa frågorna men Erik Olausson på det här Rapidus plockar upp den fallna manteln och undrar “Borde ni inte ha tänkt på det här när ni lovade bort pengarna?” Svaret från regionrepresentanten övertygar inte: “Vi insåg att det skulle bli svårigheter men trodde oss kunna klara dem.”
Tillåt mig tillägga att det finns en hel del saker som de fyras gäng borde “tänkt på” innan de lovade bort pengarna. Listan över sådana saker sparar jag emellertid till mina akademiska publikationer i ämnet.
Men sen blir det än mer intressant när man upptäcker att det finns ett mer eller mindre dolt budskap i följande meningsutbyte i Sydsvenskan mellan journalist och regionrepresentant:
Vad gör Regionen om ni får ett nej till lagändring?
– Jag vill inte spekulera kring det, det får vi ta ställning till då. Men jag ser ändringen som en framkomlig väg och den är viktig för framtiden eftersom vi också ska vara med och stödja ESS, säger Lindström.
Försäger han sig? Eller blandar han ihop saker? Det vill säga: Ska Region Skåne vara med och betala Sveriges deltagande i ESS? Eller syftar han på TITA-projektet eller något annat liknande, komplementärt, program för att ta vara på tillväxtmöjligheterna i spåren av ESS? Nog för att svenska regeringar sedan början av 70-talet har haft som tradition att skjuta över notan för forskningsinfrastruktur på andra, men det har nog passerat anständighetens gräns om Rosenbad ska skicka en del av fakturan för ESS till Region Skåne. Det här tål att nystas i mera. Det ska jag också göra i arbetet med kommande akademiska publikationer i ämnet.
En tredje intressepunkt är av mera kuriös natur; Mikael Erikssons kommentar till det hela:
Vi har nerver av ståltråd. Har man inte det så ska man byta område.
Eller kanske byta forskningspolitiskt system, om nu det gick att göra.
