Flodströmrapporten

Universitetskansler Anders Flodström hade mellan 4 december 2008 och 1 mars 2009 uppdraget av regeringen att ”som förhandlare ta fram ett underlag för ett beslut om finansiering av den nya synkrotronanläggningen MAX IV” (pressmeddelande). Då och då sökte jag förstrött på olika webbplatser efter någon typ av rapport författad av Flodström, men i och med kvasi-beslutet om MAX IV den 27 april tröttnade jag eftersom det då blev ganska klart vad en eventuell rapport resulterat i: regeringen betalar inte en spänn, åtminstone inte självmant. De fyras gäng — Vinnova, Vetenskapsrådet, Lunds Universitet, och Region Skåne — försöker tappert skaka fram pengar och alla räknar med att Wallenbergstiftelsen, nordiska regeringar och universitet, svenska universitet, samt svenska regeringen (ja, till slut, ändå) skall bidra substantiellt.

Just detta kan man också läsa om i Flodströms rapport. Jag gjorde nämligen slag i saken och sände en epostförfrågan till Utbildningsdepartementets registrator och bad att få ta del av vadhelst för skriftligt resultat Flodström levererat. Länge leve offentlighetsprincipen! Två dagar senare kom med posten ett kuvert innehållande en tämligen fyllig rapport (10 sidor), visserligen utan författarnamn eller någon övrig identifikation med avseende på ursprung, men med en betryggande diariestämpel, komplett med datum och underskrift av registrator. (Det som är lite spännande med stämpeln är att den avslöjar att rapporten inkom 30 april, alltså tre dagar efter att avsiktsförklaringen gavs av de fyras gäng, och att den diariefördes först 13 augusti, alltså den dag då jag efterfrågade den.)

Som sagt: Med avseende på konkreta resultat är Flodströmrapporten närmast identisk med avsiktsförklaringen från 27 april. Men det finns också passager med formuleringar och konstateranden som bör uppmärksammas. För den som inte känner till det är alltså Anders Flodström professor i materialfysik vid KTH, f d rektor för Linköpings Universitet och KTH, dessförinnan instrumentbyggare och verksamhetskoordinator på MAX-lab, samt forskare vid DESY i Hamburg. En synnerligen adekvat meritlista för att sköta förhandlingar och utredningsarbete om MAX IV åt regeringen. Och rapporten är intressant och välskriven. Den som undrar över källor som kan bekräfta mina utsagor här på bloggen och annorstädes bör läsa rapporten. Här kommer några nyckelmeningar:

”Utan att värdera metoderna vetenskapligt så kan vi konstatera att antalet synkrotronljusforskare är många fler än antalet neutronanvändare” (s 2)

”Nuvarande MAX-lab etablerades i början på 80-talet och gav svenska synkrotronljusforskare inom mjukröntgen och VUV områdena ett lyft till ledande internationell forskning inom elektrospektroskopi. En remarkabel förnyelse av den forskning som gav Kai Siegbahn Nobelpriset i fysik har skett genom forskning vid MAX-lab och genom svenska forskares engagemang vid utlandska synkrotronljusfaciliteter. Om Sverige kan anses ‘äga’ något forskningsomrade internationellt så är det detta område” (s 5-6).

”Sverige söker nu finansiellt stöd hos de nordiska länderna och andra intressentländer runt Östersjön för att kunna matcha det spanska erbjudandet [att bygga ESS]. I praktiken innebär detta att direkta investeringar i MAX IV från de nordiska ländernas regeringar är små. Möjligen är Finland ett undantag. I finansieringsfasen finns därför på nationell och nordisk nivå en konkurrens mellan MAX IV och ESS-projekten” (s 4).

Sen har vi detta med rekommendationerna, och där är det lite knivigare. Planen för finansieringen av MAX IV som Flodström rekommenderar och som de fyras gäng sedermera upphöjde till policy är synnerligen snårig. Om jag förstår det hela rätt gäller det följande för kostnader och finansiering.

• Byggnader: 1 miljard. Betalas av byggentreprenören som sedan tar ut det i hyra.
• Accelerator: 900 miljoner. Betalas av de fyras gäng (VR 450 milj, Vinnova 150 milj, LU 150 milj, Region Skåne minst 100 milj), samt av nordiska konsortiet (300 milj). (Här blir det 250 miljoner över. Kanske har Flodström — som den gamla fysiker han är — räknat med förseningar och fördyrningar?)
• Strålrör och experimentutrustning: 600 miljoner. Betalas av de så kallade ’strategiska satsningarna’ (se nedan) (300 milj) samt av Wallenbergstiftelsen och Novofonden (300 milj).
• Drift: 260 miljoner årligen. Betalas av de så kallade ’strategiska satsningarna’ (se nedan) (100 milj), nordiska konsortiet (60 milj), Vinnova och ”nordisk industri” (15 milj), samt driftsbudgeten för nuvarande MAX-lab överförd (90 milj).
• Drift under uppbyggnadsfasen (5 år): 200 miljoner. Betalas av bidrag från regeringen, de så kallade ’strategiska satsningarna’ (se nedan) (125 milj), samt driftsbudgeten för nuvarande MAX-lab överförd (90 milj)
(s 9-10).

Om de strategiska satsningarna:Flodström föreslår att VR och Vinnova ska försöka förmå regeringen att för MAX IV öronmärka 125 miljoner årligen av de 1,8 miljarder årligen som enligt forskningspropositionen 2008 skall gå till ’strategiska områden’. Dessa 125 miljoner skall gå via Lunds Universitet (s 9).

Frågor:
• Är hyreskostnaden inräknad i årliga driftskostnaden på 260 miljoner?
Har man tillfrågat de privata finansiärerna (Wallenberg och Novofonden) innan man börjat räkna med deras stöd?
• Om nuvarande MAX-labs driftsbudget skall överföras till MAX IV redan under uppbyggnaden måste alltså nuvarande labbet stänga samma dag som spaden sätts i marken för MAX IV. Vad händer med verksamheten under tiden?
• Vad blir de långsiktiga forskningspolitiska konsekvenserna av att regeringen öronmärker 7% av pengarna till de strategiska satsningarna för detta projekt, pengar som enligt den ursprungliga planen skulle ”fördelas efter vetenskaplig granskning” (pressmeddelande)?

Flodströmrapporten finns att läsa och ladda ner här.