ESS Skandinavien konsortiet protesterar

Ursprungligen publicerad på Röda Nejlikan 14/02/2009

ESS-Skandinavien konsortiet är inte glada för mina uttalanden i Vetenskapsmagasinet i SVT i måndags. De är inte så glada alls för programmet, har jag hört, allra minst för Mikael Erikssons skämtlynne (”vi har en minut på oss att ta oss ut, sen exploderar alltihop”). Detta konsortium har regeringen och några hundra miljoner kronor i ryggen. De har Colin Carlile och Allan Larsson. Konstigt att de känner sig så trängda av en ensam junior vetenskapssociologs analyser och en ensam senior acceleratorfysikers skämtlynne. Detta email damp ner i torsdags:

Hej,
jag vill gärna informera om att vi har bett Vetenskapsmagasinet i SVT att korrigera två av de felaktiga uttalanden som gjordes av Olof Hallonsten i programmet om ESS och MAXIV den 9 februari, enligt nedanstående.
ESS Scandinavia har även lagt ut denna information på vår hemsida.
Vänliga hälsningar,
Marianne Ekdahl

1. I programmet påstods felaktigt att det idag ”inte riktigt” finns en vetenskaplig och teknisk grund för ESS.
ESS-projektet har initierats och drivits av forskare. Den vetenskapliga motiveringen och den tekniska designen har utarbetats av hundratals forskare från ett drygt tiotal europeiska länder. ESS har utvärderats och fått stöd av svenska Vetenskapsrådet och europeiska forskningsorganisationer. 1)

2. I programmet påstås också att den svenska regeringen ”låtit förstå att två acceleratorer i Lund förmodligen inte är att tänka på”.
I februari 2007 erbjöd den svenska regeringen att stå värd för ESS, och i forskningsproposition, som lades fram i oktober 2008, understryks att det är angeläget att MAX IV kommer till stånd. Regeringen har erbjudit att finansiera runt 30% av konstruktionskostnaden för respektive ESS och MAXIV, och har utsett en förhandlare för respektive anläggning för att slutföra förhandlingar och finansiering. 2)

KÄLLDOKUMENT:
1) ESS Project Volumes I-IV: http://esss.se/index.php/ESS-documents/ESS-Project-Volumes.html
Vetenskapsrådets guide till infrastrukturen. http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/VR2007_11.pdf
ESFRI: European Road-map for Research Infrastructures, 2008. ftp://ftp.cordis.europa.eu/pub/esfri/docs/esfri_roadmap_update_2008.pdf
2) Regeringens proposition 2008/09:50. Ett lyft för forskning och innovation, oktober 2008. http://www.regeringen.se/content/1/c6/11/39/57/2f713bd9.pdf

Här är mina svar och klargöranden:

Tekniska och vetenskapliga underbyggnaden: De rapporter ’ESS Project Volumes I-IV’ som refereras till är daterade 2002 och därför delvis föråldrade i vetenskapligt och tekniskt hänseende. Även om de är detaljerade och har stark förankring i de europeiska forskarsamhällena är de tentativa och delvis inaktuella. Till exempel heter det i första stycket av inledningen till volym fyra att den är tänkt att ge ”a preliminary taste” av vetenskapen vid ESS. Allan Larssons uttalanden i Sydsvenskan den 9 februari gör det hela ännu tydligare: ”Så vitt jag kan se förväntas det i maj tas ett beslut om på vilken plats anläggningen ska byggas. Därefter ska det bestämmas vilken teknik som ska användas. Det förväntas kosta 250 miljoner kronor, svenska regeringen har garanterat de pengarna, och ta två år. Och när det är klart i mitten av 2011 ska finansieringen göras upp” (mina kursiveringar). Det kan knappast tolkas på annat sätt än att två års arbete återstår innan en teknisk design för ESS – dvs detaljer för vad man faktiskt skall bygga – finns. Detta är vad jag menar med att en vetenskaplig och teknisk grund för ESS ”inte riktigt” finns i dagsläget.

ESS och MAX IV: Den inbördes relationen mellan de två projekten i regeringskansliets hantering är inte precis glasklar. I forskningspropositionen – som Marianne Ekdal också hänvisar till – finns många motsägelsefulla och oklara skrivningar om både ESS och MAX IV, som jag tidigare påpekat. I ett brev från Kungliga Vetenskapsakademien till Riksdagens utbildningsutskott (undertecknat av Preses Bo Sundqvist, ständige sekreteraren Gunnar Öquist och forskningsstrategiska utskottets ordförande Jan S. Nilsson) refereras det möte forskningsminister Leijonborg hade med nämnda vetenskapsakademi i samband med att forskningspropositionen presenterades i höstas: ”Lars Leijonborg redovisade propositionen samma dag på Kungl. Vetenskapsakademin (KVA). I den frågestund som följde på ministerns presentation framgick att han prioriterade ESS-anläggningen framför MAX IV. Ministerns svar på en fråga var att det knappast kan bli tal om två acceleratorer i Lund” (brevet i pdf). Detta är vad jag menar med att regeringen ”låtit förstå” att inte både MAX IV och ESS kan bli verklighet i Lund.

Om Vetenskapsrådets roll: Vetenskapsrådets Kommitté för Forskningens Infrastrukturer skriver i sin ’Guide till infrastrukturen’ 2008 det följande: ”Sweden should offer to host one or more international infrastructure, for example, ESS (European Spallation Source). Other possibilities would be the MAX IV synchrotron radiation facility and the upgrading of EISCAT (European Incoherent Scatter Facility).” Det är den mest positiva formuleringen om ESS i rapporten och kan mycket väl tolkas som att Vetenskapsrådet lika gärna kan tänka sig MAX IV som ESS i Lund. Det är den ”utvärdering” ESS har fått av Vetenskapsrådet, om man inte räknar det remissvar som VR lämnade på Allan Larssons första rapport ”svenskt värdskap för ESS”, där rådet visserligen är positiva men knappast har utfört någon ”utvärdering”.

Jag undrar vad Allan egentligen tycker. Och var Sydsvenskan håller hus. Och varför de är så förbannat skraja på konsortiet.