Over-branding kanske är 2000-talets framgångsrecept?

Som tidigare både påpekats och ironiserats över på denna blogg är det mycket branding runt ESS, något som intresserar och fascinerar en forskare i forskningspolitik med vad man kunde beskriva som institution-politik-innehåll som huvudsakligt intresse/specialområde. När man tidigare i historien byggt big science-anläggningar i en eller annan form har man ofta börjat med att komma fram till vad man vill göra och hur man vill göra det och sedan har man anställt kommunikatörer och skrivit nyckelord på indexcards till politiker och brett ut sig med stora ord i massmedia om storslagenheten i det föreslagna projektet. ESS är oerhört intressant som forskningspolitiskt fenomen just eftersom man gjort och gör tvärtom, åtminstone ifråga om den skandinaviska kandidaturen som ju nu förefaller ha vunnit så tillvida att den är ESS eller vad man skall säga.

Först kom en idé på ett OECD-möte. Sen kom ett Europeiskt designförslag som jag tror amerikanerna snodde friskt från till sin egen anläggning medan den politiska tystnaden var kompakt i Europa. När det väl började röra på sig här omkring och de svenska, spanska och ungerska regeringarna gjorde klart att de verkligen ville bygga ESS, då var det ursprungliga designförslaget föråldrat och eftersom initiativet nu låg snarare hos de tre kandidatländerna än hos någon neutral, sameuropeisk kommitté av forskare fanns inga riktiga incitament att göra om designen och komma fram till vad det egentligen är för anläggning man vill bygga nu. Skickligt manövrerade ESS-Scandinavia ur detta genom att via en mycket kompetent bulvan övertyga svenska regeringen att ESS var världens bästa neutronforskningsanläggning och det perfekta prestigeprojektet för Sverige. På vägen tillkom broschyrer, gobelänger, indexcards till region- och kommunpolitiker, djärva utfästelser och bländande framtidsvisioner, och med Allan Larsson i spetsen lyckades man få större delen av den delen av det svenska politiska etablissemanget som bryr sig, samt den del av allmänheten som bryr sig, att tro att det bara var att bygga världens bästa neutronforskningsanläggning utanför Lund, att den kunde göras ”klimatneutral”, att den inte kostar så mycket alls, att resten av Europas länder är jättesugna på att betala, att det skulle bli alla möjliga synergieffekter av samlokalisering med MAX IV, att nämnda MAX IV bara var att sätta igång och bygga utan finansiering, att ”för varje miljon som Sverige lägger på att finansiera ESS så får vi 8-9 miljoner tillbaka”, och så småningom att man på basis av allt detta ”vunnit” dragkampen om ESS och att hela Europa ställt sig bakom Lunds kandidatur, att det nu alltså bara var att sätta spaden i marken.

Man kan inte annat än beundra en sådan insats. För det är ju mycket möjligt att det hela faktiskt utmynnar i att ESS byggs i Lund. Det behöver inte spela någon roll att alla de sakerna jag räknade upp antingen är direkt lögnaktiga eller grava glidningar på sanningen. Om kampanjen är tillräckligt framgångsrik — vilket den förefaller vara — spelar det kanske inte så stor roll om ESS inte uppnår de magiska fem megawatten och således inte blir världens bästa neutronforskningsanläggning, att miljöpåverkan får ordet ”klimatneutral” att framstå som taget ur en sagobok, att kostnaderna blir mycket mycket större än man lovat, att de Europeiska länderna som deltar i projektet i flera fall blir netto-förmånstagare av överenskommelserna som träffas, att synergieffekter mellan neutronforskninsganläggningar och synkrotronljusanläggningar inte uppstår ur tomma intet, att MAX IV med för bristfällig finansiering blir en suboptimalt presterande anläggning som inte bidrar så mycket till de här synergierna som man hoppats, att Allan Larssons 8:1-glädjekalkyl knappast kommer att visa sig korrekt (även om möjligen, på lång sikt, 2:1 eller 3:1 kan komma ifråga), att ESS inte kan börja byggas de närmaste två åren eftersom man inte vet vad man skall bygga och att mycket kan hända under de två åren som raserar alla planer och att det således dröjer ett bra tag innan det sätts någon spade i marken. Om man inte räknar den där spaden de använde för att plantera det där trädet i somras.

Missförstå mig inte nu. Jag försöker göra två saker här: (1) informera om sakförhållanden som media och allmänhet ofta missar, och (2) kritiskt granska politiken kring ESS och beslutsprocessen. Nu gör det ju inget om man får ha lite roligt under tiden, och allvarligt talat finns det få saker jag tycker är roligare än att bli överraskad av forskningspolitikens outgrundliga vägar. Jag tror nog ESS kommer byggas i Lund. Så mycket mer fascinerande om det blir så baserat nästan uteslutande på branding. Det är ju (forsknings)politik!

Till sist: Några orosmoln verkar finnas på himlen. Här är några hintar i riktning mot vad man bör hålla ögonen öppna för den närmaste tiden: The Science Corridor, Lunds Universitets kostnader för ESS, och ett mått som blivit rågat i Uppsala/Stockholm. Inga högoddsare någon av dem.

Vem har rätt?

Studio Ett sände klockan fem ett mycket bra reportage om ESS och läget i förhandlingarna med mera. Några citat sticker ut:

”Ja, det finns inget tvivel om det [att ESS byggs i Lund] utan planerna rullar på. Det är klart att det finns detaljer i förhandlingarna och så, men det rullar på.”
Allan Larsson

”Det är definitivt klart. Det finns tillräckligt många stater som har förbundit sig att betala så det är ingen tvekan om.”
Jerker Swanstein

”Det slutliga beslutet finns inte förrän man verkligen är överens om den tekniska konstruktionen och man slutgiltigt är beredd att ta också kostnaderna. [...] Det finns mycket goda förutsättningar för att det här ska gå i lås, men helt klart är det inte.”
Peter Honeth

Vem har rätt? Kanske framförallt reportern:

”Nu finns fina broschyrer framtagna om ESS.”

Skämt åsido. Det har funnits broschyrer länge. Och skämt åsido, det är intressant att höra att Allan Larsson och Peter Honeth har så olika uppfattning. Inte minst eftersom Allan Larsson (åtminstone tidigare) har skött förhandlingarna, medan Peter Honeth tvivelsutan är den som bäst känner det politiska tjyv- och rackarspelet bakom ett sådant här projekt.

Honeth är också den vars kommentar är mest intressant, för han påpekar ju bland annat det solklara kausalitetssambandet mellan teknisk/vetenskaplig design, finansiering, och slutgiltig etablering. Alla stora projekt spräcker budgeten, men för att överhuvudtaget ha en budget från början krävs ju att man vet vad man skall budgetera för. Ursäkta att jag är tjatig, men det kan inte nog understrykas att innan man vet vad man skall bygga är det mycket svårt att veta vad det kostar och då är det också mycket svårt att få ett riktigt klartecken från samarbetspartners som skall vara med och betala. Kanske Danmark som faktiskt lovat 12.5% av konstruktionskostnaderna är helt okänsliga för förseningar och fördyringar? (Senast de samarbetade med Sverige om något i den här prisklassen var det Öresundsbron som enligt Flyvbjerg et al, Megaprojects and risk, Cambridge University Press 2003, på sidan 14, översteg budget med 26%, så de kanske är tåliga.)

Jag säger det igen: Att designa en anläggning måste alla göra som avser att bygga en. Det är inget konstigt med det, trots att kommunikatörer emellanåt verkar vara av en annan uppfattning. Men att gå ut och lova en viss lokalisering, eller för den delen lova att en viss prestanda uppnås (i faller ESS rör det sig om tidigare ouppnådda och enligt vissa ouppnåeliga 5MW) är ovanligt. Kanske till och med dumdristigt?

Från och med idag kan jag alltså — förutom Franska, Spanska och Tyska regeringarna, se föregående post — också räkna in Svenska regeringens medhåll på den punkten. Och det till på köpet via en gammal bekant, Peter Honeth.

Gärna europeisk finansiering, men först rejäl teknisk design

Det är glädjande att se att Morgontidningen gör sitt jobb, åtminstone delvis, och gräver fram några avtal som slutits mellan Leijonborg/Krantz/Honeth och regeringsrepresentanter på kontinenten. Något av dem är diarieförda med stämpel och allt, så dem kunde jag väl kanske kunnat hitta själv, något bär den kryptiska anteckningen ”original” (inklusive citationstecken) på framsidan (undrar hur mycket ironi man ska läsa in i citationstecknen). Samtliga är ganska kul läsning. Morgontidningen brister något i sin analys och fokuserar helt på pengarna och motprestationerna som Sverige enligt analysen har köpt ESS för — men så är det ju också nischen kompletterande och något sånär komplett analys som denna blogg gärna intar. Alltså netto ingen skada skedd utom den gamla vanliga, alltså att den morgontidningsläsande allmänheten tror att det bara är att sätta spaden i marken ute i Odarslöv eftersom Lund ”fick” ESS. Riktigt så enkelt är det nu inte, vilket till yttermera visso de av Sydsvenskan publicerade avtalen visar.

Avtal mellan Sverige och Tyskland (pdf 1, pdf 2).
I korthet: Sverige cashar in den tjänst tyskarna varit skyldiga sedan XFEL blev verklighet med svensk medverkan. Det hela blir ännu lättare eftersom man kan klä detta bilaterala avtal i språkliga paljetter såsom etablerandet av en excellens-region eller kanske till och med Röntgen-Ångström-klustret. Sen är det klart att det finns en hel del substans i samarbetet kring strukturbiologi och materialvetenskap som också beskrivs. Det är glädjande, för de här områdena har stark potential, inte minst när man slänger in PETRA III, XFEL och MAX IV i spelet. Vilket man alltså gör.

Det verkliga avtalet mellan Tyskland och Sverige om ESS, som närmast är en bilaga till strukturbiologi- och materialvetenskaps-avtalet, är mycket tydligt på en punkt:

”On the basis of a successful redesign Germany is in principle ready to contribute to the ESS financially with a mix of in-kind and cash contriblltions in the range of 10-13 % according to the current cost estimates. This commitment does not prejudice the final decision about the financing of ESS after the redesign.”

Alltså: Tyskland är i princip redo att betala mellan 10 och 13 procent av ESS, men bara givet att den tekniska designen av anläggningen blir bra. Sista meningen är glasklar: skulle Tyskland på ett eller annat sätt vara missnöjda med något om två-tre år då designen förväntas vara färdig, ja då förbehåller de sig rätten att dra sig ur. Vilket alltså står med i avtalet.

Avtal mellan Sverige och Spanien (pdf)
Detta handlar mycket mer om Spanien och Bilbao än om Sverige och Lund. Det är mest en lång rad försiktiga formuleringar om hur rivaliteten mellan länderna förbytts i förståelse och om vilka laboratrorieverkstäder i Baskien och annorstädes som kan/skall bygga vakuumpumpar och annat till ESS. Samt allt som skall gälla för den ’special site’ i Bilbao som Spanien får som plåster på såren för att ha förlorat mot Sverige i huvudkonkurrensen. Tolkningen av detta till synes lite aparta avtal är nog att givet att ESS överhuvudtaget byggs skall det som regleras i detta avtal gälla. Anledningen till att skrivningarna är så vaga gällande just ESS i Lund är nog att man väntar på klara besked gällande design och konstruktion — och därmed slutgiltigt beslut om förverkligande.

Avtal mellan Sverige och Frankrike (pdf)
Avtalet noterar en gemensam förståelse att ESS skall byggas i Lund och att Frankrike skall delta. Sen skriver man att länderna skall samarbeta i neutron- och acceleratorvetenskaper, kärnkraft, förnybar energi och klimatförändring, kärn- och högenergifysik, samt rymden(!). För de första tre skall separata, specifika avtal slutas. Alltså har de här papperna i realiteten ingen konkret betydelse för förverkligandet av ESS. Tvärtom är det labb i Frankrike som nämns explicit. Inte så konstigt; i slutet återfinns passagen om att ESS nu går in i sin ’R&D phase’. Inget land — och kanske speciellt inte Frankrike — lovar något bestämt i storleksordningen hundra miljoner Euro innan det är bestämt vad de pengarna faktiskt skall användas till.

Ursäkta att jag är tjatig och förutsägbar, men slutsatsen är dessvärre samma som i snart sagt varje inlägg på den här bloggen: Visa upp en färdig teknisk och vetenskaplig design så kan vi snacka!

Nyheten i och med detta blogginlägg är väl närmast att franska, tyska och spanska regeringarna nu stämmer in i den uppmaningen.

Vem träffas? Och på vilket mandat?

ESS Scandinavia konsortiet gick igår ut med en pressrelease i vilken man meddelar att ”the ESS Steering Committee” i fredags sjösatte ”the Preconstruction Phase” för ESS i Lund under ett möte i Köpenhamn. Tretton länder –- Sverige, Danmark, Spanien, Norge, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Italien, Tyskland, Frankrike, Schweiz och Island — skall ha deltagit. Colin Carlile, som allaredan omnämns som ”Director of ESS”, säger att det var ”ett väldigt bra möte” (”It was a really good meeting”). Tydligen ska mötet ha beslutat om formerna för ESS-projektets fortsatta styrning samt enats om specifikationer och riktlinjer som behövs för att starta nästa fas, som alltså är ”the Preconstruction phase”.

Nu skall man alltså börja jobba för att också på pappret och i verkligheten kunna åstadkomma de här omtalade fem megawatten och en i övrigt världsledande neutronkälla.

Men vem är det egentligen som har bestämt allt det här? Och vem är det som skall börja jobba med designarbetet? I pressmeddelandet nämns att så kallade Advisory Committees diskuterats vid mötet, och det är ju på tiden, men ingenting om vem som var där, på vems uppdrag.

De forsknings- utbildnings- och innovationsdepartement ute i Europa som har webbsidor på språk jag begriper skriver ingenting, absolut ingenting, om att de på något sätt deltar i något möte som har med ESS att göra (det gäller alltså Danmark, Norge, Tyskland och Schweiz). Danska regeringen, som kanske skulle kunna antas på något sätt — om än genom ombud — stå värdar för mötet, skriver ingenting. Ej heller Köpenhamns stad eller det så kallade Copenhagen Capacity (som ju annars är ett kommunikatörernas mekka i Öresundsregionen). Och svenska regeringen är lika tyst. ESS-webbsidan inom sjunde ramprogrammet uppdaterades senast den 11 juni. Någon träff på Google på söksträngen ”ESS Steering Committee” får jag inte (jo, naturligtvis en, men det är ju European Social Survey det gäller).

Den konspiratoriskt lagde skulle ju, när en ensam pressrelease är den enda information som finns att tillgå i ämnet, fråga sig om den här kommittén existerar överhuvudtaget. Jag nöjer mig med att fråga när och hur vi kan reda på vem som deltar, från vilka länder, och på uppdrag av vem? Helst från någon annan källa än konsortiet, för säkerhets skull.

Att ungrarna inte deltar är ju ganska givet. Men de har tydligen tänkt göra det snart, förutsatt då att de vet var de skall anmäla sig. Klarsynt påpekar de emellertid vad som ofta glömts bort men som trots allt fortfarande gäller:

It is expected that the final decision on funding ESS will be made when the results of the design update become available in about two years time. Until this final funding decision is made, the Hungarian Government offers as a fallback solution to host ESS in Debrecen in the case when the plans to build ESS in Lund would not materialize.

Som sagt. Just in case det inte skulle bli något. Det alternativet är faktiskt fortfarande verkligt, tro inget annat.

Dags att jobba

”Ritningarna på hela anläggningen ska gås igenom, från första skruven till den sista”

I Sydsvenskan meddelas att det verkliga arbetet med att tekniskt och vetenskapligt designa ESS-anläggningen nu skall ta sin början. Jag har undrat ett bra tag när detta skulle ske. Svaret är alltså nu.

Man skall alltså sätta igång med det digra arbetet att komma fram till hur ESS skall byggas, och av detta arbete kommer att följa vilka prestanda som kan uppnås och till vilken kostnad. Som jag påpekade i tv i januari vet vi alltså hittills inte så mycket om prestanda och dylikt, och det vet inte ESS Scandinavia konsortiet heller (även om de inte riktigt ville erkänna det då) och det är väl egentligen den rimliga förklaringen till att ingen vet vad ESS egentligen kan göra och vad kalaset kommer att kosta.

Det är alltså först med början nu, och troligtvis under de kommande två årens lopp, som vi kan börja få några riktiga parametrar associerade med ESS. I det perspektivet, kryddat med en måhända överdriven försiktighet (som jag i och för sig tycker är klädsamt för samhällsvetenskapliga forskare), är det fascinerande att man redan lovat att ESS skall bli världens bästa neutronspallationsanläggning, att den skall bidra till lösningar på miljöproblem, och att den skall ”ge tillbaka” till svensk och skånsk och dansk ekonomi med en faktor 8:1.

Professor Larsson fortsätter försäljningssnacket

Som min kollega Thomas Kaiserfeld påpekade i fredags:

”Idag har ordförande för Lunds universitet och regeringens ESS-samordnare, prof. Allan Larsson (S), uttalat sig. Han hävdar utan att blinka att för varje miljon som Sverige lägger på att finansiera ESS så får vi 8-9 miljoner tillbaka. Utifrån det perspektivet blir det förstås svårt att förstå varför vi skall låta några andra vara med och betala detta. Det måste ju enligt Larssons logik innebära offantliga förluster för svenska staten.”

Ja, vad ska man säga? Det är alltså i SR Ekot som professor Larsson lanserar denna glädjekalkyl. Nu tycker jag naturligtvis att Thomas har rätt i att fråga sig varför — givet detta — andra länder skall tillåtas vara med och betala, och den följdfrågan skulle naturligtvis ställts av Ekots reporter. Men säljsnacket kring ESS ligger ju — som tidigare konstaterats — på en tämligen ovetenskaplig nivå.

Nu är det inte alls osannolikt att Allan Larsson har rätt. Delvis. Och i sak, men inte i detalj. Det han säger om konstruktionskostnaderna, att ”[f]ör varje miljon som vi och danskarna investerar i den här anläggningen så får vi mer än en miljon tillbaka av investeringspengarna” stämmer naturligtvis om man med att ‘få tillbaka’ menar att de investerade pengarna tillfaller svensk (och dansk) byggnads- och tillverkningsindustri samt tjänstesektorn. Även om ett och annat sofistikerat instrument måste köpas in från kontinenten kan vi nog utgå från att betongen till byggnaderna kommer att levereras från Starka, grävskoporna från Volvo, och stängslet från Lambertsson.

När det gäller driftskostnaderna, så påstår Allan Larsson att ”för varje miljon som vi stoppar in så kommer det åtta, nio miljoner tillbaka”. Det är nog högt räknat. För då talar han sannolikt om tjänsteekonomin kring anläggningen och en och annan spinoff- eller spillover-effekt (eller vad det heter), samt skatteintäkter. Man räknar på ESRF med att ungefär hälften av upphandlingen årligen sker med franska varu- och tjänsteleverantörer (se sid 239 i min avhandling), vilket för år 2008 motsvarade ungefär 17 miljoner euro (se sid 142 i ESRF Highlights 2008). Om vi därtill lägger skatter och sociala avgifter, och uppskattar det till ca 50% av de totala lönekostnaderna, så landar det på ca 23 miljoner euro (Ibid.), vilket sammanlagt skulle innebära att 40 miljoner euro varje år ‘går tillbaka’ till den franska ekonomin. Frankrike betalade år 2008 ungefär 20 miljoner euro till ESRF (se sid 138 och 141 i ESRF Highlights 2008). Med reservation för alla skillnader mellan anläggningarnas storlek, typ, organisation och regler, samt ländernas alla skillnader, kan vi alltså sluta oss till att ratiot 2:1 är mera sannolikt än 8:1 eller 9:1. Men som sagt, Allan Larsson kan mycket väl ha rätt. Men då har han dokumentation som inte jag har.

Värre blir det efter sifferexercisen, då Larsson påpekar att ”[d]et finns ingen annan investering på det här området som ger så god ekonomi som detta”. Jag undrar vad han menar, och vad han jämför med, och på vilka grunder han drar denna slutsats.

Några svar – men ingen skillnad

Vi är inte bortskämda med nyheter om ESS precis. Och några svar på frågorna jag ställt här på bloggen har vi ju inte sett röken av. Förrän igår. I budgetpropositionen kom faktiskt ett och annat klargörande. Så här står det Utgiftsområde 16, sidan 130-131:

”Ett antal länder i Europa har visat intresse för att delta i konstruktion och drift av anläggningen. Danmarks regering har beslutat att delta i projektet och ett avtal om gemensamt dansk-svenskt värdskap för ESS har undertecknats av ministrarna för forskningsfrågor i Danmark och Sverige. I avtalet anges att Danmark deltar i ESS med finansiering av 12,5 procent av konstruktionskostnaderna och med finansiering av minst 5 procent av driftskostnaderna. Norges regering har fattat ett beslut om att delta i ESS med finansiering av 2,5 procent av kostnaderna för konstruktion och samma andel för drift. Lunds universitet och Region Skåne har kommit överens om att finansiera 2,5 procent av konstruktionskostnaderna. Regeringen har erbjudit övriga europeiska länder att den svenska staten ska finansiera ca 32,5 procent av totalkostnaden för konstruktionen och ca 10 procent av driftskostnaden. Sammantaget innebär detta att ca 50 procent av konstruktionskostnaderna kommer att finansieras av de nordiska länderna Sverige, Norge och Danmark.”

Så långt inget nytt. Men nu kommer det:

”Sverige har i förhandlingarna för att få ESS placerat i Lund föreslagit att om Frankrike, Italien och Tyskland finansierar 35-40 procent av anläggningen kan Sverige (inklusive Danmarks och Norges finansiering) garantera övrig finansiering till dess att andra länder har fattat beslut om deltagande. Denna modell har fått stöd av Frankrike och Tyskland som båda deklarerat att de avser att delta i projektet. Ytterligare några länder har uttalat att de avser att gå med i projektet om det byggs i Lund.”

Här är det klartext om vad som egentligen sagts och överenskommits om vid de hemliga mötena på kontinenten. Nu återstår bara att få reda på vilka dessa ”[y]tterligare några länder” är, och vad Italien egentligen tycker om det hela. Men så här skriver ESS Scandinavia konsortiet i ett pressmeddelande igår:

”It is very satisfying to be able to arrive at this stage and to know that at least twelve countries will be participating when the Steering Committee meets for the first time in Copenhagen at the end of October, says Colin Carlile, Director of ESS Scandinavia. Their first task will be to launch the Preconstruction Phase and set in place the new organisation for realizing the decision to build the next generation neutron source in Lund. Only countries agreeing on locating ESS in Lund and participating in the Design Update will be represented in the Steering Committee. So far twelve countries including Norway and Germany have agreed to participate in the project and several more have entered into discussions on participation. In the Preconstruction Phase there will be a Design Update resulting in a cost assessment necessary for the final financial agreements made between the participants during next year.

Sen finns ju då ytterligare passager i budgetpropositionen om det praktiska förfaringssättet framöver. Alldeles efter ovan citerad text står det följande:

”Verksamheten i bolaget kommer att inledas med en uppdatering av en projektplan och upprättandet av en affärsplan. Projektplanen avser en uppdatering av kostnaderna för konstruktion av anläggningen i Lund inklusive den senaste teknikutvecklingen av accelerator och målstation utifrån erfarenheter från de spallationskällor som byggts i Japan och USA. Sverige har erbjudit finansiering av denna fas, som beräknas ta ett par år, med upp till 300 miljoner kronor. Denna kostnad ska täckas av anslaget till Vetenskapsrådet. Övriga länder deltar med egen teknisk och vetenskaplig expertis som bidrag i natura. [...] När projektplanen är uppdaterad och när finansiering från andra intressenter är klar följer konstruktionen av anläggningen. Det finns en naturlig osäkerhet i kostnadsberäkningen och därmed en risk för fördyringar. När projektplanen är uppdaterad finns en naturlig kontrollstation som bör tas tillvara innan beslut fattas om att gå vidare med konstruktionen.”

Själv är jag lite trött på alla turer och nöjer mig gärna med att utifrån allt detta konstatera att ESS alltså sannolikt blir byggt i Lund men/och att inga formella avtal slutits och inga konkreta kostnadsberäkningar gjorts och inga utgifter budgeterats och ingen komplett teknisk design föreligger och en hel del organiseringsarbete återstår.

Med risk för att verka tjatig.

”Vad ska ni göra? Hur? Och med vem?”

En smula pinsamt är det att Ungerns ESS-kandidatur här på bloggen och i andra media fullständigt fallit utanför rapporteringen kring det stora steget mot etablering av ESS i Lund. Här får vi som granskar och analyserar händelserna ta på oss ansvaret och göra bot och bättring. (Det gäller er också, Sydsvenskan!)

ESS Hungary skrev i ett pressmeddelande den 8 juni det följande:

ESS Hungary National Council would like to emphasize that a serious and politically binding decision on siting of ESS can be made only by those who have proved a serious and substantial commitment in its realisation. If Europe is serious about building ESS, not the number of countries expressing sympathies for one or the other candidate should matter, but the overall size of transparently documented governmental commitments covering the cost of ESS at one or at the other site. This has been agreed and documented as one of the basic guiding principle of a responsible site decision in the first ESS gathering chaired by the Czech Republic on May 4, in Prague. Anyone who communicates any different would either like to mislead the public or to gain unfair advantage in the competition.”

Detta är ju inte bara hårda ord utan också det enda konkreta som sagts om lokaliseringsprocessen för ESS på mycket länge. I Sverige har man använt hyperboler och superlativ av helt andra slag för att sjunga ESS’ lov och de följder ESS kommer att ha för Skånsk tillväxt ända upp i Östra Göinge. Men det var nu alltså tre månader sedan Lars Leijonborg, Pia Kinhult, Colin Carlile och Mats Helmfrid utropade segern och sedan dess har nästan inget hänt: förutom att Spanien har dragit tillbaka sin kandidatur har ett träd har planterats och Allan Larsson har blivit utsedd till årets lobbyist. Men om nu beslut verkligen fattats, som det har hävdats, varför lyser namnunderskrifterna från Europas forskningsministrar med sin frånvaro? Var är de formella åtagandena?

Lars Leijonborgs bedömning den 29 maj var att ”det är rimligt att de besked som givits av de andra länderna också kommer skriftligen inom en månad, eller senast under första delen av hösten”. Om nu beskeden i Prag i maj var så klara och definitiva, varför dröjer den formella uppföljningen? Och varför har varken det tyska utbildnings- och forskningsministeriet eller det franska dito (vad jag kan se; sagt med reservation för vissa språkhinder) gjort några som helst tillkännagivanden?

ESS Hungary har naturligtvis rätt i konstaterandet att det endast är länders dokumenterade löften om bidrag till finansieringen av ESS, byggt i Lund, som egentligen kan räknas som säkra stöd för Lunds kandidatur. Det kunde i slutet av maj verka som om detta inte spelade någon roll eftersom Lund föreföll kvarstå som ensam kandidat (och jag har heller inte sagt eller skrivit något annat än att ”om det blir av, så verkar det bli i Lund”, med betoning på ”om”). Men när nu ett annat kandidatland fortfarande verkar vara med i spelet, och dessutom i likhet med Sverige har sina omedelbara grannländer bakom sig, så betyder muntliga ’stöd’ från andra länder — om de inte omsatts i konkreta och formella löften om pengar — väldigt lite. Så länge inte Tyskland och Frankrike sagt något officiellt — och det förefaller de alltså inte ha gjort — så har Tyskland och Frankrike inte i formell mening fattat något beslut. Och då kan ESS lika gärna byggas i Ungern som i Sverige. Eller inte byggas alls.

Pr-arbetet applåderar jag fortfarande. Liksom Allan Larssons lobbyinsatser. Men lobby- och pr-arbete har sin tid; och fler saker behövs för att ESS skall kunna byggas i Lund. Dessa saker har svenska regeringen och ESS Skandinavien sekretariatet fortfarande att visa upp, och det är faktiskt inga småsaker. Det är:

• En teknisk och vetenskaplig design; inklusive detaljerade planer för den vetenskapliga verksamheten.
• En organisation; inklusive en hel del juridiska, skattetekniska och diplomatiska överenskommelser och arrangemang.
• Finansieringen; både för konstruktion och byggande av anläggningen och för dess drift, på ganska många decenniers sikt vilket innebär ganska många miljarder euro.

Ungrarna har inte gett sig (?)

I ett märkligt men intressant pressmeddelande eller liknande publicerat av Ungerns ESS-kandidatur den 27 augusti framgår det med all önskvärd tydlighet att ungrarna inte ser kampen om ESS som förlorad. Den närmast totala medietystnad som rått sedan början av juni och det då klang-och-jubel-omgivna kvasi-beslutet att placera ESS i Lund har fått mig att börja undra vad som egentligen gäller: Har Sverige kunnat gå vidare på regeringsnivå med ESS? När skall fler pusselbitar i den politiska proceduren falla på plats? När kommer de formella och officiella löftena från de övriga presumtiva finansiärerna av ESS bland Europas länder?

Debrecen-kandidaturen skriver alltså nu:

By now it is to be recognized that the site selection process of ESS conducted by the Czech authorities during the Czech presidency of the European Union did not come to a conclusion.
[...]
The Government of Hungary and the Hungarian National Council for ESS, with representatives of all political parties in the parliament, are convinced that the Hungarian offer to host ESS is scientifically, economically and politically the most advantageous for all partners and for Europe as a whole. Therefore, in the actual non-conclusive situation, the Government of Hungary does not see a reason to withdraw this offer. Thus, after the withdrawal of Bilbao in early June, we now have two active candidatures to host ESS, those of Debrecen and Lund. n view of the lack of final decision in a good number of key countries, one must envisage that the diplomatic process towards a final, binding decision on building ESS might take several more months.
[...]
Hungary is prepared to cooperate with ESS Scandinavia in a constructive spirit – keeping in mind that in the current situation with two possible sites still in official competition. In particular, Hungary is ready to contribute a substantial share to the immediate funding of the design review, even without a site decision.
[...]
Government mandated officials of ESS Scandinavia and ESS Hungary will meet in early September in order to explore in depth ways of collaboration with the purpose of maintaining the momentum of the preparation of the realization of ESS.

Ett desperat pr-trick eller den första realistiska och sakliga kommentaren till site-selection processen på flera månader? En dålig förlorares sista försök att uttrycka sin indignation eller en konstruktiv invit till den vetenskapliga basen för ESS-projektet att satsa på ordentligt tekniskt förberedelsearbete med politiken tillfälligt lagd åt sidan? Döm själva. Jag lovar att återkomma efter helgen med en närmare analys och diskussion om detta något förvånande och uppseendeväckande utspel från det land och den kandidatur som trots allt och till skillnad från Bilbao inte ”gett upp kampen” om ESS ännu.

(Tack för tipset till Bengt Jönsson)

Region Skåne har beslut (och debatt!) kvar

Efter konversationen i kommentarstråden till föregående post sände jag ett email till en pressekreterare på Region Skåne för att bringa klarhet i vilka åtaganden Region Skåne egentligen gjort ifråga om ESS och MAX IV; vilken politisk majoritet som legat bakom dessa åtaganden; samt i vilken instans besluten fattats och när. Efter några dagar kom ett mycket informativt svar (n.b.: jag har kursiverat speciellt viktiga passager):

Hej Olof!

Region Skånes politiska beslutsorgan har ännu inte haft några ärenden på sitt bord om att satsa en viss summa pengar på MAXIV eller ESS.

Det stämmer som du skriver att det finns en avsiktsförklaring ang MAXIV. Enligt vår ekonomidirektör så kommer frågan att på nytt behandlas i regionstyrelsen och regionfulläktige när det är dags att träffa bindande avtal om bland annat finansieringen. Även ESS-satsningen är av den storleken att den kommer att bli ett eget ärende i den politiska beslutsgången.

Ang artikeln i Sydsvenskan som du hänvisar till kan jag inte heller där se att det står någonstans att Region Skåne beslutat om satsningen på ESS. Däremot står det i ingressen att ”Region Skånes politiker är redo att satsa 500 milj kronor.”

Vill du veta mer om våra politikers tankar bakom MAXIV och ESS, så har du möjlighet att kontakta dem via den politiska majoritetens tf. informationssamordnare Johan Chytraeus, johan.chytraeus@skane.se

Med vänlig hälsning/

Björn Martinsson

pressekreterare
kommunikationsavdelningen
Region Skåne

Alltså: Regionens satsningar ekonomiskt på ESS och MAX IV kommer att bli föremål för ordinarie politisk beslutsgång. Alltså kommer frågorna att beredas, debatteras och röstas om innan några som helst garantier kan lämnas. Regionen har inte fattat några som helst formella och bindande beslut i någon av dessa frågor. Och kanske viktigast av allt: Inga bindande avtal har träffats om MAX IV. Avsiktsförklaringen är — i linje med min tolkning i föregående post — blott och bart en avsiktsförklaring, och därmed har MAX IV i formell mening inte kommit närmare förverkligande än det var för ett halvår sedan.

Med spänning inväntar jag nu Region Skånes hantering av dessa frågor — och naturligtvis någon sorts diskussion om det Gustav undrar över i kommentar till föregående post: Är det inte ”lite bortom landstingens normala kärnverksamhet att betala såhär mycket pengar till den här typen av forskning”?